Lägre pris, större tillgång och bättre funktionalitet. Det är de viktigaste faktorerna för att öka användningen av biobaserad plast i livsmedelsförpackningar. Det visar en intervjustudie från Lunds universitet, där 17 svenska företag sammanfattar tankar kring att byta ut den fossilbaserade plasten mot bioplast.
I studien framhävs att biobaserad plast kan minska negativ miljöpåverkan från livsmedelsförpackningar i plast. Genom att använda förnybar råvara reduceras användningen av fossila resurser, vilket leder till minskade växthusgasutsläpp i förpackningens produktionsfas. Trots det är användningen av biobaserad plast låg: endast cirka en procent av all plast på marknaden är idag biobaserad.
”Vår förhoppning är att resultaten ska leda till diskussion och samarbete mellan förpackningsindustrin, livsmedelsföretagen och handeln. Finns det sätt att sänka priset på biobaserat material, och hur kan långsiktig tillgång för livsmedelsföretagen säkras? Det är en viktig aspekt eftersom många företag verkar på en global marknad och vill kunna använda en biobaserad förpackning i alla relevanta länder under en lång tid”, säger en av författarna till studien, Katrin Molina-Besch. Hon är tidigare forskare i förpackningslogistik vid Lunds Tekniska Högskola, LTH, och idag verksam vid Miljögiraff AB.
Intervjustudien pekar ut ett antal hinder och möjligheter för att öka användningen av biobaserad plast i livsmedelsförpackningar och omfattar intervjuer med förpackningsindustrin, livsmedelsföretag och handeln.
Bland hinder för ökad användning av bioplast kan nämnas: oro bland företag för att en ökad produktion av förnybar råvara kan komma att påverka matproduktion; tvivel på den biobaserade plastens faktiska miljömässiga fördelar; samt att kunder skulle kunna bli förvirrade och inte kunna hantera nya sorts plaster.
Faktorer, som anses kunna öka användningen av biobaserade plaster, är: lägre materialpris, större tillgång på biobaserad plast över tid och bättre teknisk funktionalitet.
I alla tre sektorer föredrog de intervjuade företagen biobaserade drop-in plaster. Dessa plaster har identisk kemisk struktur och därmed också identiska egenskaper som fossilbaserade motsvarigheter. Denna preferens kan kopplas till företagens tekniska krav på plastens funktionalitet i maskiner och produktions- och packprocesser, samt att de vill att materialet ska kunna ingå i befintliga återvinningssystem. Noterbart är att inga av de intervjuade företagen var intresserade av att öka användningen av bionedbrytbar plast!
Enligt Katrin Molina-Besch är resultaten intressanta av många anledningar. Inte minst mot bakgrund av EU:s plaststrategi, och Svensk dagligvaruhandels ambitiösa mål för plastförpackningar: År 2025 ska alla plastförpackningar vara återvinningsbara och år 2030 ska alla plastförpackningar vara gjorda av antingen förnybara eller återvunna råvaror.
| Om studien Studien utforskar förpackningsindustrin, livsmedelsindustrin och handelns uppfattningar om användningen av biobaserad plast i livsmedelsförpackningar. Den omfattar intervjuer med 17 olika företag. Urvalet baserades dels på företagens storlek, och dels på den typ av förpackningar som de producerar och använder för att kunna förpacka olika livsmedel. Studien är framtagen inom ramen för forskningsprogrammet STEPS (Sustainable Plastics and Transition Pathways) som finansieras av Mistra, Stiftelsen för miljöstrategisk forskning. Studien ”Exploring the industrial perspective on biobased plastics in food packaging applications – Insights from Sweden” kan (pdf) |
”Studien visar tydligt att alla intervjuade företag är positivt inställda till biobaserad plast. Det är bra. Däremot är den faktiska användningen av biobaserade förpackningar fortfarande liten. Genom att identifiera hinder och möjligheter vill vi uppmuntra till samarbete och diskussion. Är de hinder som företagen identifierar verkligen hinder, eller upplevs de bara så?”, säger Katrin Molina-Besch, som också reflekterar över att det kan finnas fördelar med att ta fram nya sorters biobaserade polymerer, eftersom dessa material från början kan utvecklas för återvinning.
”Idag använder nästan alla företag sig av samma biobaserad plast, polyeten, PE. Merparten importeras från en leverantör i Brasilien. Företagen uttryckte dock ett stort intresse för biobaserad PE gjord av andra förnyelsebara material än brasilianskt sockerrör. En öppen fråga är dock om PE på lång sikt är ett tillräckligt bra material för den cirkulära ekonomin. PE fungerar väl i dagens förpackningsmaskiner och i befintliga återvinningsprocesser men det är inget material som har utvecklats för återvinning och därför har återvunnet PE oftast en lägre kvalitet än nyproducerad PE”, framhåller Katrin Molina-Besch.
Enligt Katrin Molina-Besch finns det därför ett behov av mer forskning och utveckling. För framtida biobaserade plaster bör inte bara vara utvecklade för att återvinnas med bibehållen kvalitet, de bör även vara tillverkade av restprodukter eller växter, som människor inte kan äta, så att produktionen inte konkurrerar med livsmedelsförsörjningen.
”För vissa typer av livsmedel skulle det också finnas fördelar med att satsa på bionedbrytbara plaster, även om intresset för närvarande är lågt. Förpackningar för till exempelvis färsk fisk eller kött skulle i så fall kunna slängas tillsammans med matavfallet istället för att hamna i restavfallet, där de flesta konsumenter slänger dessa förpackningar. Vi måste absolut titta mer på vilka plaster som behövs för olika sorts produkter”, avslutar Katrin Molina-Besch.
